Vem Är Hon

Jag hade en så sjuk dröm inatt. Jag skulle dema i en affär i Skärholmen, dock var den som en gammal lägenhet och det fanns inga kunder. Dessutom såg området ut som typ Odenplan. Vi var flera stycken som bodde/jobbade där. Jag hade en paus på totalt en timme och bestämde mig för att åka ut hela röda linjen och vända (typiskt en sån där grej jag skulle kunna göra dock). På tåget så satt även Dogge Doggelito från Latin Kings. Det gick jättesegt och vi gick av i Alby, där visade han mig var hans familj hade bott. Det var en röd sommarstuga som satt fast i en grotta. Min timme hade tagit slut för länge sen och jag hade panik, så vi tog tuben till Hallunda-Norsborg och sen tillbaka till Skärholmen. Där tog drömmen slut.
Försöker den säga mig att jag saknar Stockholm??

Jag tycker det var jättebra låtar i år! Jag har faktiskt lyssnat på dom hela kvällen, är man en schlagernörd så är man. Men nu när alla utom the big 4 måste kvala så skippar folk dom här konstiga kalkonerna och mormor i gungstol och skickar lite vanliga och bättre låtar istället.
Mina favoriter var Armenien, Turkiet, Rumänien, Azerbaijan och så har jag fastnat för Englands av någon anledning (det var synd om men henne men lite kul att hon fick stråken i magen :P). Tur att man har andra tokiga medlemmar i familjen som spelar in dessa höjdpunkter så man kan se dem igen!
Förresten var deras spex med björnar som visade id-kort skitroligt :D
Detta är helt klart årets TV-höjdpunkt.

Godnatt

Jag vaknade vettskrämd efter att jag däckat på sängen. Det värsta jag vet är att bli väckt på dagen eller kvällen och inte vara utsövd. Men nu har jag tvättat, städat upp lite, bakat scones och kokat vaniljte.




Jag har fått inspiration.

När jag satt på bussen häromdagen började jag tänka på hur man förknippar låtar (precis som lukter) med platser och sinnesstämingar. Ur min enda fungerande hörlur kom det ut toner från en låt jag inte hört på länge som genast förflyttade mig till en speciell plats där jag tidigare hade mitt hem.
Jag kunde känna hur snön yrde, hur jag kämpade mig fram mellan höghusen mot tunnelbanan. Runt om mig såg jag kvinnor med matkassar och barn som var på väg till eller från skolan. Jag hörde somaliska, arabiska och spanska. Det stora fruktmarknadstältet blåste lite i vinden och på hemvägen jag gick in där och köpte potatis och tomater. Jag tänkte på allas liv som börjat någon annanstans på jorden men till sist kommit att utspela sig på denna plats, frivilligt eller inte. En plats som kunde leda till andra platser eller bli till en stor återvändsgränd.
Under ett speciellt höghus vajade de gröna träden sakta varje vår. Lite längre bort låg en stor äng. Att gå över den kunde ta mig till de där andra platserna.
När jag blundar kan jag rita min egen karta. En person som älskar att upptäcka nya platser bär dem med sig i sitt hjärta för alltid. Speciellt när platsen i fråga alltid kommer att kännas som hemma.

Idag jobbade jag i en stor livsmedelsaffär. Jag pratade med en kund och hon sa att hon skrev kokböcker på fritiden. Jag frågade vad de handlade om. Hon gav en detaljerad beskrivning om hur man skulle hitta den på Adlibris (okej...) och skrev ner det på en lapp. Sen gick hon och jag glömde bort hela grejen tills hon kommer tillbaka en stund senare och säger typ: "Ååh jag måste bara säga till dig att den där boken är för överviktiga diabetiker och du är ju smal och snygg så köp inte den. Den kan förstöra ditt liv om du börjar följa kostråden!" HA HA. Det var ju inte som att jag hade tänkt tanken att köpa den. Och OM jag tänkt det skulle jag ju bara kunnat läsa det på baksidan eller på beskrivningen, att den inte var min målgrupp. Okej, det var ju omtänksamt av henne men.... är det inte lite ego att tro att man tänker på den hela dagen? ;)
Sen när jag stod i godan ro märkte jag hur det blixtrade till två gånger. Jag trodde typ att det var min kontakt som fuckat sig och skulle dra ut den när jag ser min älskling sticka fram huvet bakom väggen. HAHA. Tack för den paparazzin. Rätt kul var det.
Ska jobba imorgon igen och är jättetrött... men nu fick jag blogglust.

Det är same-special på Kunskapskanalen :)
Jag ville alltid vara indian eller same när jag var liten, jag har aldrig varit någon friluftsmänniska men det var alltid min dröm (lånade alla indianböcker på bibblan). Plupp också (apropå Norrland då)..... men han förtjänar ett eget inlägg!
Det finns ju många samer som bor i tex Sthlm, men det kan ju inte vara samma sak som att bo i norr, eller jag vet inte.. De visade en tjej som åkte till sina roots, hon sa att hon kände en sån stark dragning till landskapet och livet de levde. Det är så otroligt vackert! (Synd att jag inte har några såna roots :()
Det verkar jobbigt att missa så mycket av kulturen genom att inte kunna språket :/ jag skulle själv gärna lära mig lite av det, älskar ju språk. Jag hoppas att alla dialekter får leva vidare och att dess ställning stärks och att man ska kunna gå till tex sjukhuset med tolk i framtiden om man känner att man uttrycker sig starkare på samiska än svenska.  Men vem är same egentligen? Hur håller man det vid liv om man inte bor där? Är det som att vara i diasporan, eller håller man inte uppe sin kultur så mycket? :/ Jag vet inte, önskar jag visste mer. Hoppas åka dit en dag inom en inte alltför snar framtid.