Saknad

När jag satt på bussen häromdagen började jag tänka på hur man förknippar låtar (precis som lukter) med platser och sinnesstämingar. Ur min enda fungerande hörlur kom det ut toner från en låt jag inte hört på länge som genast förflyttade mig till en speciell plats där jag tidigare hade mitt hem.
Jag kunde känna hur snön yrde, hur jag kämpade mig fram mellan höghusen mot tunnelbanan. Runt om mig såg jag kvinnor med matkassar och barn som var på väg till eller från skolan. Jag hörde somaliska, arabiska och spanska. Det stora fruktmarknadstältet blåste lite i vinden och på hemvägen jag gick in där och köpte potatis och tomater. Jag tänkte på allas liv som börjat någon annanstans på jorden men till sist kommit att utspela sig på denna plats, frivilligt eller inte. En plats som kunde leda till andra platser eller bli till en stor återvändsgränd.
Under ett speciellt höghus vajade de gröna träden sakta varje vår. Lite längre bort låg en stor äng. Att gå över den kunde ta mig till de där andra platserna.
När jag blundar kan jag rita min egen karta. En person som älskar att upptäcka nya platser bär dem med sig i sitt hjärta för alltid. Speciellt när platsen i fråga alltid kommer att kännas som hemma.





Kommer jag någon gång att sitta där igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0